I nattens dröm fick jag träffa musikalartisten Peter Jöback på en multimedia-avdelning i en välsorterad svensk ICA-Maxi butik. Jöback var på en sån där skivsignerings-turné och han log svärmorsvänligt åt allt och alla, medan vi radade upp oss i ett långt och ringlade kösystem.

I skarp kontrast till övriga fans hade jag valt att gå dit iklädd rånarluva på vilken jag sytt fast en jättelik svart Afroperuk. När det väl blev min tur att träffa Jöback i-egen-hög-person valde jag – drömmens >>jag<< knäppis – att framföra en sång för honom.

Till spruckna toner av ”Sådan är kapitalismen” bevittnar sen Jöback och de andra ICA-Maxi kunderna hur en helsvart ”galning” härjar runt inne på multimedia-avdelningen, river ned inventarierna och skriker nåt ohörbart och vresigt om all världens orättvisa.

Det går rundgång i högtalarsystemet, men Jöback fortsätter att le sitt välmenande leende. Därefter infinner sig min samhällslärare från Gymnasiet (Mariann) som i all välvilja vill reda ut den uppkomna situationen. Som för att försöka mildra pinsamheten i den puzzy-riot-liknande Folkhemsinterventionen, försäkrar hon allt och alla att detta inte var >>den riktiga Erik Nylander<< och att han minsann var en hyvelns grabb.

Psykoanalysera det om du kan.