Taggad: Egennamn

Erik Nylander den äldre.

Kampen om ett Egennamn. Egogoogling och exemplet Erik Nylander

Samtida former av sökoptimering

Var tid har sin grej. På 1960- och 70-talen hade vi velourkläderna, proggmusiken och en politisering av allting under solens strålar. Med 80-talet startade den stora aktieförvaltningstävlingen Börs-SM, syntslingorna började ta över i etern och rätten att köra nedcabbad sportbil med bibehållen styrsel i tuperingen blev en allt viktigare allmänpolitisk frågeställning. Stora delar av resterande årtionden har gått ut på att försöka återhämta sej från nederlaget vi upplevde när tuperingen lade sej platt i ansiktet. Att döma av rådande finanskris verkar fortfarande goda råd dyra.

Men vår tid lär också gå till historieböckerna som en digital era. Musiken har till den grad blivit elektrifierad, förprogrammerad och digitaliserad att ”levande musik” nu är ett begrepp, och innebär något exotiskt och annorlunda (Se t.ex. Fleischer, 2012). Det där farbror Erik lyssnar på, typ. Ytterligare ett tecken på att vi lever i en digital epok är att egogoogling har blivit något av en folkrörelse. Men med egensurfandet är det lite som med skvallertidningskonsumtion: många gör det – men väldigt få pratar om det. Att spegla sig själv i sin träffratio på nätet blidkar kanhända vår vårt uppdämda behov av narcissistisk tillfredsställelse så till den grad att vi skäms lite? Tror kanske inte andra gör det lika mycket, och allt det där..

Det här inlägget är tänkt att råda bot på detta tabu och kunskapsunderskott. Min studie i egogoogling tar, som begreppet och tiden bjuder, mig själv som utgångspunkt. Jag heter Erik Nylander och är doktorand i pedagogik vid Linköpings Universitet. Där jag håller på och skriver på en avhandling som handlar om svenska musikers utbildningsvägar. Jag har nyligen startat bloggen Kunskaparen i syfte att sprida min forskning till vidare kretsar och få utrymme att resonera om helt andra saker. Enligt Svenska Akademins ordbok betyder Kunskapare bland annat en person som ”spejar”, ”rapporterar” och ”meddelar” om saker och ting. Den här spaningen tar alltså sin utgångspunkt i begreppet egogoogling vilket härstammar från engelskans ord för egosurfing. Ordet blev mer allmänt gångbart från år 1995 då den inflytelserika tidskiften the Wire lanserande det i sin ”Jargon Watch”. På internetfackspråk skulle man numer antagligen säga att egogooling har att göra med privatpersoners synlighet och deras sökoptimeringstrategier (SEO). Kampen att få sitt eget namn att hamna allra överst i sökhierarkierna tilltar i takt med att internetanvändandet ökar och speciella informationsmonopol etableras. I synnerhet verkar det vara just Googles gunst som vi alla måste ge oss på jakt efter.

Och för mig går det väl sådär, måste jag medge. Handen på hjärtat är min position bland i eriknylander-kollektivet tämligen svag. Min blogg ligger just nu på plats nummer 94 i en sedvanlig eriknylander-sökning. I kampen om att få min person och mitt digitala egennamn att sammanfalla har jag alltså sedan länge varit något på efterkälken. Som en konsekvens av att inte vara på alerten i de ideliga teknikskiftena vi alla utsätts för, tvingas jag ofta konstatera att det raka användarnamnet eriknylander redan är norpat av någon betydligt flinkare förmåga. Jag får då nöja mig med namn av typen erik_hallonblomma_nylander, 82eriknylander eller andra till synes automatgenererade förslag. Förutom mina osexiga användarnamn så har jag inte heller legat i och jobbat på ”mitt personliga varumärke” heller. Vad fan det nu ska betyda.

Men fortsätter den här utvecklingen kan det finnas risk att jag blir helt avlänkad. En ensam elektron på jakt efter sitt magnetfält. Frågorna jag måste ställa mig själv i nuvarande situation är månne vilka det är som befinner sig före mig i sökhierarkin och av vilken anledning har deras profiler hamnat före min egen? Här följer så en högst ovetenskaplig kollektivbiografi om nätets alla eriknylandrar. Under kartläggningens gång kommer jag att resonera om varför mina kombattanter klarar sig bättre än jag på google, och vilka strategier de anammat. En omständighet som gör att kampen om egennamnet Erik Nylander inte är helt utan allvarlig klangbotten är att flera av mina namnar har utåtriktade och kreativa yrken.

 

Att skriva in sig själv på Wikipedia

Ta den här jazztrummisen Erik Nylander, till exempel:

 

För en musiker i min egen ålder som försöker etablera sig i den skandinaviska musikeliten är en bra ”hit-ratio” på Google naturligtvis av vikt. Man kan till och med anta att Erik (J) Nylander tänkte ungefär så när han (?) började redigera egennamnet på Wikipedia som en viss jazzmusiker verksam i Norge. Att lansera sig själv på Wikipedia – eller be sin kompis göra det – kvalificerar i alla händelser som en sökoptimeringsstrategi i den högre skolan. Hatten av där Erik.

Men eftersom jag har en viss fäbless för samtida skandinavisk jazzmusik har jag egentligen inte så mycket emot Eriks trollerikonster på Norska Wikipedia. Faktum är att jag själv försökt beskriva hur konnässörer inom jazzen formar sitt smakomdöme och hur de talar om olika musikaliska performances vid auditioner. Så att när en trummis – utbildad vid en av Skandinaviens ledade jazzutbildningar – heter samma sak som jag kanske jag rent ska vara glad?

Jag menar andra forskare kan måhända få för sig att jag verkligen vet vad jag snackar om. Mitt namn kan med lite tur komma att associeras med såväl forskaren Erik Nylander som musikern Erik Nylander. Istället för att vara ingenstans i internethänseende, kommer jag plötsligt att dyka upp överallt. Att ha förankring i jazzens yrkesmässiga och konstnärliga modus operandi får man dessutom en hel del autenticitetspoäng för i forskarvärlden. Iallafall så länge man håller på med just musikforskning och inte valt att studera sexarbete eller någon grövre form av narkotikaanvändande.

 

Att ladda upp sevärda videos och länkas till

En annan tämligen het aspirant på egennamnet Erik Nylander är den här skejtaren:

 

 

Skateboardåkning må inte riktigt rendera samma kulturella ”creddfaktor” som jazztrummeri gör – åtminstone inte bland de nuvarande professorerna i Musikvetenskap – men är en visuellt sett en synnerligen tilltalande aktivitet. Föreställ dig gärna vad som skulle hända om jag skulle lägga upp ett youtube-klipp på mig själv där jag till tonerna av ”Mambo # 5” reviderar den senaste Kursplanen från Folkhögskolelärarlinjen. Ta till exempel Diarienummer LiU-2012-00694 gällande anmodan om de särskilda förkunskapskraven för behörighet på lärarprogrammets senare del. Lite osäkert hur många klick detta skulle ge mig. En kvalificerad gissning – minutiöst prognostiserad på basis av de senaste forskningsrönen vid Linköpings Universitet är: cirka ett och ett halvt.

Erik Nylander den yngre gör dessutom ett enastående jobb i att länka ihop olika videos på sig själv och sina skatepolare samt skapa anledning att kommentera vad han håller på med. På så sätt lär han >>scora big-time<< hos Google för deras så kallade spindlar jagar nämligen runt på nätet och analyserar just hur sammankopplade vi är med andra (och hur grymma vi är på skateboard). Här som på så många andra ställen i informationssamhället råder Matteusprincipen; mycket får mer. Om man sen betänker att den här killen redan vid 18 års ålder lyckats skåpa ut både forskaren och jazztrummisen Erik Nylander i kampen om att hamna överst på rankinglistorna, så är det ju inte utan att man som nygooglad smygnarcissist darrar lite extra på manschetten.

Bästa Erik, när du nu växer upp till en fullvuxen karl och din pappa eller farbrors fru plötsligt börjar jiddra om att det är hög tid att ”klippa-sej-och-skaffa-ett jobb” vid den där släktmiddagen du till sist blev övertalad att följa med på, kan du då vara snäll att välja någon mer anonym aktivitet än Skateboard tror du? Mitt förslag är att du siktar in dig på en medellång korridorslänga inom den statliga byråkratin, alternativt väljer att ett traditionellt arbetarkneg t.ex. väktare inom mentalvården i Sundsvall. /Hälsningar Erik Nylander den III aka Tonya Hardings fd. pojkvän.

 

Att bli VD, Medlöpare eller Mediakändis

Man skulle lätt kunna tro vi eriknyland’rar drar åt samma håll. Och att vi alla håller viss höjd. Så verkar dock inte riktigt vara fallet. Detta gör att risken för namnförväxlingar till ett ständigt orosmoln. Hur skulle jag till exempel förhålla mig till om folk börjar förväxla mig med travlärlingen Erik (K) Nylander som via en av våra större aftontidningar nyligen önskade sig ”jordens undergång” eftersom Stureplans-kändisen Anna Hibbs medverkade i ett trav-tv-program? Eller vad ska jag egentligen svara när Tv4 ringer upp mig tidigt en lördag morgon och vill ha ett snabbt uttalande kring hur det känns att ersätta mästarkusken Jorma Kontio i V75:5 och önskar förhöra Stall Nylander om vilka chanser vårt ekipage har för dagen?

Eller ännu värre, tänk om någon råkar associera mig med den gamle riksdagsmannen Erik (O) Nylander som – när han inte försvarade rikets mer reaktionära lagrum för Högerpartiet – hängav sig åt den ädla konsten att författa handböcker i kolonial handel.

 

 

 

Enligt svenskt biografiskt lexikon och Nationalencyklopedin så var Erik (O) Nylander (1885- 1958) en uppburen ämbetsman, VD i Sveriges Allmänna Exportförening och sedermera landshövding på Gotland. Det finns således en hel del anledningar till varför denne man klämt sig före mig i sökhierarkierna. Nyligen har det också läckt ut mer komprometterande uppgifter om karln – se t.ex. Nordlund, 2005 – vilka gör gällande att han vid tiden för andra världskriget antagligen låg bakom ett ariserings-förslag som syftade till att upprätta ett svenskt koncessionssystem för upplysningsfirmor. Vad betyder då denna akademiska jibberish? Jo, att gamle Erik (O) Nylander verkar kunna ha övervägt  att gå över lik för att inte hota de tysk-svenska handelsförbindelserna. Detta under en tid då tyskarna som bäst höll på att genomföra historiens mest bestialiska folkmord. Nu tror jag såklart inte att Erik O Nylander kan ha gjort detta för att förekomma framtida Google-rankingar, utan att det i så fall mer berodde på att han var en ynkryggad skitstövel? Men sökoptimerings-lärdomen vi kan dra av allt detta är att ändå att kontroverser och dumheter kan göra underverk i sökoptimeringshänseende.

 

Att starta sin egen .se blogg?

Men nu när vår kollektivbiografiska genomgång av eriknylandrar börjar lida mot sitt slut, bör jag återkomma till egosurfandets verkliga urkunder. Hur ska det egentligen gå för mig? Hur ska jag gå till väga för att ändra på min anonyma position i goooooooogle-loggans bakre regioner? Måste jag slå in på Erik (O) Nylanders bana för att konkurrera med alla mina begåvade namnar? Det kan finnas anledning för försiktig optimism. För genom denna min småsluga kartläggning av Erik-Nylander-kollektivet har jag fått chansen att åberopa vårt namn osedvanligt ofta på en och samma sida. Och även om detta inlägg är på tok för långt och akademiskt invecklat för att bli någon kioskvältarhistoria av blondinbellakaliber, har jag ändå bemödat mig att hålla mig till temat egogoogling, och sökoptimering. Jag har också titulerat alltsammans på ett strategiskt sätt och kryddat texten med populära referenser, videos och en jävla massa relaterade ankartexter. Allt detta lär tydligen vara kloka strategier för att klättra i rankingarna. Så vem vet, kanske har jag genom denna blogg och mina många egennamnsreferenser revolutionerat eriknylander-googlandet för en tid framöver? Jag hooooopas förstås det. För Erik Nylander, det är JAG!

 

****

Och just det. Kom gärna tillbaka vid ett senare tillfälle, så kan jag berätta för dig hur det går…

 

/Erik Nylander